Reggio - Filosofiska kännetecken.jpeg

Nyfikna på vad det innebär att arbeta Reggio-inspirerat?

Här nedan beskriver jag kort vad det innebär och vilka kännetecken som utmärker filosofin.

Kännetecken

1.jpg
2.jpg

En lyssnande pedagogik

Reggio filosofin kallas ibland för en lyssnande pedagogik (även om de aldrig skulle kalla det för en pedagogik).

Lyssnande, dokumentation och reflektion är några av denna pedagogiska filosofins viktigaste kännetecken.

 

”En lyssnandets pedagogik" utgår från respekt för varje barn och från att se olikheter som ett viktigt värde. Det innebär att lyssna och identifiera barnens frågor och ta det som barnen säger och gör på allvar. Det som pedagogerna väljer styr kontexten och påverkar i sin tur vad som blir möjligt för barnen. Projektformen med pedagogisk dokumentation som verktyg handlar om att skapa möjligheter, utgå från barnen och sätta dem i centrum för arbetet.

 

Fokus ligger på vad en människa kan bli istället för att svara på frågan vad en människa är. Det gör att vi kan uppmärksamma vad det är som gör att vi ”blir” i en situation. Genom att lyssna på som vad pågår bland barnen kan vi bli uppmärksamma på hur förskolans och skolans miljö, organisation, rådande diskurser och pedagoger är med och skapar vad ett barn faktiskt kan bli. 

Människosyn.jpg
Människosyn (2).jpg

Det kompetenta barnet

 

Det mest grundläggande när vi arbetar Reggio-inspirerat är att vi behöver ha en gemensam människosyn, kunskapssyn och syn på uppdraget som har sin grund i ett konstruktionistiskt perspektiv. Att varje människa är unik och skapar sig själv genom sina relationer till andra. 

 

I Reggio Emilia har man en stark tro på det kompetenta barnet. En tro på människans möjligheter och en övertygelse om att alla barn föds rika och intelligenta med en inneboende drivkraft att utforska världen. Här ses barn och unga som viktiga samhällsmedborgare, värda att respektera och lyssna på. 

 

”Barn ska inte bara överta ett färdigt kulturarv, de ska vara medskapare till sin egen kultur, sin egen kunskap, sin tid och sin omvärld. Våra barn ska inte gå i takt, de ska tänka själva.  Därför tar vi våra barns tankar om världen på djupaste allvar.” - Loris Malaguzzi

 

Det finns inte någon given sanning om hur ett barn egentligen är. Hur barnen uppfattas är beroende av vilka miljöer, dagsstruktur och aktiviteter som erbjuds dem. Det är inte av omgivningen som ett barns personlighet formas utan barnet tar hela tiden gestalt i och genom de olika aktuella sammanhangen och miljöerna. Ett barn blir i relation till de möjligheter, hinder och normer som olika miljöer och aktiviteter utgör. Att varje människa är unik och skapar sig själv genom sina relationer till andra (människor och material). 

De hundra språken.jpg
De hundra språken (2).jpg

De hundra språken

I Reggio Emilias filosofi använder de begreppet ”de hundra språken”. När man i Reggio Emilia pratar om språk menar de alla de olika sätt som vi använder oss av för att kommunicera och uttrycka våra tankar på, som verbalt språk, bildspråk, matematiskt språk osv.

I Reggio ifrågasätter man starkt det traditionella skolsystemet där de övriga ”språken” åsidosätts och t.ex. enbart läsning och skrivning värdesätts. Alla de andra uttryckssätten har en betydande roll för varje individ, både vad gäller livet i stort och inte minst för lärandet. De säger att läroprocessen sker i samspelet mellan flertalet olika ”språk” eller discipliner.

"Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankar
hundra sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra..."

Den tredje pedagogen.jpg
Tingen och miljöerna.jpg

Den tredje pedagogen

I Reggio Emilia arbetar man medvetet med rummen och rummens funktioner och ser miljön som den tredje pedagogen. Man säger att barnen är den första pedagogen, de vuxna den andra och miljön den tredje. 

 

Miljön ska stimulera och inspirera. Rum ska utmana och uppmuntra till utforskande och kunskapsskapande, men också till att skapa möten, utforskande och lärande.

 

Begreppet ”den tredje pedagogen” bygger på en medvetenhet om den materiella miljöns starka kraft i olika lärandeaktiviteter. Materialet som erbjuds ses som en ”igångsättare” i lärandet, det som får något att hända. Men miljön som den tredje pedagogen handlar inte bara  om miljön och materialet utan även utav organiseringen utav tid, rum och plats.

Medforskande pegagoger.jpg
Medforskande pegagoger (2).jpg

Medforskande pedagoger

Som medforskande pedagog är jag nyfiken på att lära sig tillsammans med eleverna och att låter mig inspireras av dem. Tar tillvara på elevernas frågor och utmanar och leder dem vidare till nytt lärande.

 

Utmaningen i att tillsammans med eleverna utforska det de är intresserade av och tillåta dem att få arbeta med sina egna teorier och funderingar. Pedagogens uppgift ligger inte i att lotsa fram barnen till det rätta alternativet, utan att tillsammans med barnen upptäcka, utforska och fundera över händelser och se det som ett lärande i sig. Det innebär att att vara modig och våga släppa på kontrollen. Att vara här och nu med eleverna, att lyssna in och bygga vidare.

Att arbeta med projekt.jpg
Teoretisk bakgrund.jpg

Att arbeta med projekt

 

Genom att arbeta projektinriktat får barn och elever en chans att fördjupa sig i ett utforskande arbetssätt. Projekten skapas bland annat utifrån ett noggrant lyssnande på barnen och eleverna för att välja något som man vill undersöka tillsammans med dem.  Utgångspunkten är barnens och elevernas tidigare erfarenheter, nyfikenhet och intressen och möjligheten till flera olika sätt att synliggöra elevernas tankar och teorier. Därför formuleras projekten mer övergripande med öppna frågeställningar eftersom det inte på förhand går att veta vilka vägar barnen, eleverna och pedagogerna kommer att ta.

Människosyn (3).jpg
Att arbeta med projekt (2).jpg

Pedagogisk dokumentation

 

Ett utforskande arbetssätt kräver att vi dokumenterar elevernas processer för att synliggöra var vi är och vart vi ska. Pedagogisk dokumentation handlar främst om att försöka se och förstå vad som pågår i det pedagogiska arbetet utan på förhand ha bestämda förväntningar. 

 

När man använder pedagogisk dokumentation som arbetsverktyg innebär det att man lyssnar in vad som pågår bland barnen, vad som intresserar dem här och nu, vilka frågor, idéer och tankar som väckts samt dokumenterar det. Det blir, som ateljeristan Carla Rinaldi beskriver det, ”ett synligt lyssnande”.  

 

Genom observation och dokumentation på vilka pågående processer som sker i klassrummet kan vi rikta uppmärksamheten till vad och hur barnen faktiskt gjorde, istället för förväntade beteenden och resultat. Ljuset riktas på elevens faktiska färdigheter och förmågor.